Jag hade lite halvtrist en dag och tänkte muntra upp mig med en film. På senaste tiden har det ju dykt upp en hel del svenska filmer som varit mer än halvtaskiga, jag kan sträcka mig till att säga att de varit ganska bra; till exempel "Offside" och "Tjenare Kungen". Man har ju hört om det svenska Oscarbidraget "Farväl Falkenberg" och i ett optimistiskt försök att vara öppensinnig och faktiskt inte klänga kvar vid åsikten att svensk film hör hemma på soptippen petade jag i denna i DVD-spelaren.
Det skulle jag inte ha gjort. Vilken plåga. Tyvärr ja, plåga är det enda ord som kan beskriva detta "mästerverk". Filmat med en skakade hand (är kameramannen alkoholiserad eller drabbad av parkinsons?) alla skådespelare ser ut som de gått vilse från Planet of the Apes, dialogerna är knappt hörbara; man talar obegripligt sluddrigt, som om man halvsov och/eller blev så less på manuset att man knappt orkar med sina egna repliker. Som grädde på pulvermoset ligger en av världens obehagligaste ljudslingor som en dödskramande anakonda över hela filmen. Aj aj mina öron.
Jag har sett en hel del film i mitt liv. En del bra, en del medioker och en del ganska dålig. Men aldrig förr har jag sett något så dåligt och fruktansvärt kräkmedel som "Farväl Falkenberg". Om detta är det bästa man har att komma med rekommenderar jag att man frivilligt uppsöker en psykiatrisk klinik för vård, samt håller sina sjuka tankar för sig själv.
Naturligtvis finns det vissa personer som bara ääälskar denna "film". Fredrik Strage är en av dom. Inte för att han och jag delat åsikt särskilt ofta i kultursammanhang men nu tycker jag nästan synd om honom. Stackare.
Den här filmen borde aldrig gjorts, aldrig fått bidrag och aldrig aldrig aldrig skickats till tävlingar där man faktiskt korar bra film.
Socialstyrelsen kanske i framtiden bör förse visst material med texten "Denna film får din själ att åldras" "Denna film kan leda till impotens" eller varför inte "Om du ser denna film kan du dö en plågsam död"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar